Packar väskan för att ( allvarligt talat) tro det eller ej åka tillbaka till Norge en sista gång, EN SISTA GÅNG? trodde aldrig den här dagen skulle komma, att jag varit här och slitit i ett år med alla motgångar i bakfickan. Skulle vilja berätta hela historien om hur & vad som skett på vägen men det tar jag en annan gång, nu vill jag bara njuta för stunden av att jag aldrig mer ska sitta på swebus. Mamma släppte av mig på Västerås Station och det började väl rulla in lite fler bilar som uppenbarligen också skulle vidare på någon form av äventyr. Kikade väl inge närmare på de här personerna, förutom en .. En kille som jag kände igen men ej kunde koppla, så whatever blev ett faktum. Står i kön för att gå på bussen . - Lisette? Ja det var killen jag kollat på som alltså visste vem jag var, det var mattias esberg .. en dude jag inte sett på ett BRA tag. Han skulle lämna av två tjejpolare som skulle till Norge för å söka jobb. Bussen från stockholm e SVINFULL! och att få en egen plats med 2 säten så man kan sova skönt gick ren till helvette, men hamnade längst bak bredvid någon skön lirare så de fick funka.. 6 h senare landar vi på Bussterminalen på Grönland, blä Welcome back ! På med solglasögen , luva & keps. Låt ingen se mig snälla... Men min osynlighetskupp förstördes när jag så de två "tjejpolarna" stå helt förvirrade - dom hittade ej ut eller till var de skulle. Snälla som man e så fick man ju aggera guide, nu borde min karma ha höjts lite. Väl hemma va det rådeck, sova 2 h & tillbaka till jobbet. Jag hatar inte att vara här - jag längtar bara hem så mycket!