Vaknade allt för sent för att "hålla" hela dagens kost program - men gjorde det bästa av situationen, det höll!

Väl "matad" av min fina kycklingsallad med avocado så begav jag mig ner på stan för att fixa lite kul saker! Unna mig själv allt jag vill ha!

Köpt:

- nya skor 2 par inne / ute träningsskor
- acai pulver
- 2 nya fina linnen
- 1 parfym
- hårfärg
- fotfix saker
- mat för kommande veckas upplägg

och lite annat tråkigt skit.

efter detta blev det hem för ett mellanmål och släppa in coffe som inte hade någon nyckel ^^!! haha.

Gymmet gick bra, dock kommit fram till att jag ÖVERDRIVIT tränings programmet grovt! fuck va mycket enklare det kommer bli nu!

Dag 2 here I come

Jag skrivet inte så ofta, knappt alls.. För jag vill inte - gillar inte att öppna mig. Men nu ska jag, för att hjälpa mig själv att hitta tillbaka! När jag va 17 år så tyckte jag inte om hur jag såg ut, jag har aldrig varit tjock eller så men tjejer är tjejer och jag var helt enkelt inte alls nöjd. Jag började för första gången träna på gym & resultaten kröp sig sakta fram och när jag för första ggn insåg att jag nått ett resultat var när folk i skolan 2 år senare började komma fram och tala om för mig hur smal jag blivit.. Jag hade tränat ner mig från 70 till 60 kg.. min kropp var i sitt esse och jag slutade aldrig träna efter de för jag ville hålla mig fina form. JAG VAR NÖJD & jag mådde bra. Mitt liv var på topp och jag var dessutom kär. Att jag var kär i någon som inte riktigt villa ha mig ( till & från ) hjälpte faktiskt till att hålla mig i form, jag ville ju vara snygg och se bra ut för att intresset kanske skulle stanna kvar eller bli BÄTTRE.. Vet inte om det var för att han tillslut gav sig eller om jag faktiskt påverkade med att jag intalat mig själv att jag såg bra ut men jag fick han.. Vårat förhållande va väl kanske inte det bästa men när det var bra - då var det som att sväva på moln... Jag hade en underbar pojkvän - bra jobb - tyckte verkligen om mig själv & allt bara flöt på med allt som borde flyta på om man säger så. För att inte dra ut på det för långt så kan vi hoppa till för ca 2 år sen.. jag va då 19/20 år. Träningen var fortfarande i topp men vad som skulle få mig att bara ge upp är nått som satt ärr i hjärtat - själen & märkt min ryggrad för resten av livet. Min pappa, min pappa... skulle bli sjuk och att ens skriva om det får mig att vilja gråta nu på plats. Men jag ska berätta för jag vet att någon gång så måste jag endå. För det första så var det nu slut mellan mig och han jag dog för i 3 år och jag hade flyttat hem, nyss sagt upp mig från jobbet och börjar jobba på varda/vardasrum som nyss öppnat i västerås. Allt va lite nytt och nervositetet låg i kroppen, sen släpptes bomben.. Att få veta att pappa var inlagd på sjukhus pga någon form av smärtor i magen var väl inte det bästa mitt i mitt fokus om att försöka börja om men jag klarade det ganska bra.. Var hos pappa på sjukhuset så mycket jag bara kunde och bad om att få gå från jobbet tidigare för att kunna vara hos honom, det funkade bra och jag fick in rutin på allt Jobb - pappa - träning osv.. EN SMÄLL I ANSINTET pappa blev oppererad en gång till & när jag fick veta att det var cancer då gick mitt liv under Kommer ihåg den dagen som om det skulle varit igår. när jag fick veta det så var jag hemma, hemma hos mamma där jag nu bodde.. Det första jag gjorde var att gå ut eller snarare springa ut och sätta mig på gräsmattan utanför oss och bara störtgråta, grät så mycket att jag inte fick luft och fattade inte hur fan livet kan va så jävla orättvist. Cancer? det får väl bara gamla personer som rökt eller varit ohälsosamma? Tydligen inte.. Det är här allt faller. Efter att jag fått veta detta så slutade jag träna, all tid skulle gå till jobbet och pappa. det gjorde det också,.. Satt med pappa på sjukhuset så ofta jag kunde, nästan varje behandling var jag där . kilona tickade tillbaka.. tiden gick och pappa blev först bättre sen sämre.. ja sket i vad jag åt och om han ville fika 3 ggr om dagen så skulle jag fan sitta där med han och också göra det! 72 kg slutade det på, mina kläder gjorde ont att ha på och jag blev äcklad av mig själv när jag såg på mig.. men fuck that. Jag kommer ihåg dagen då jag verkligen insåg att han var sjuk. vi va på fotbollsmatch på Sverige - Serbien i STHLM. Pappa gick långsamt när vi gick mot stadion, jag gick med han och höll han i armkrok. När vi kom fram så skulle vi gå upp för en trappa, jag behövde hjälpa han så ja tog tag lite hårade runt hans arm, för att hans kulle få stöd. Rysningarna i hela kroppen när jag kände det.. det fanns inget kvar. Pappa har alltid varit tränad men nu fanns bara skinn och ben i princip, men jag höll i och upp för trappan kom vi. Pappa klarade hela matchen trots att det var mars/april och rätt kallt ute. en krigare ! sista minnet jag har av den sista kvällen vi spenderade tsm var när vi satt hemma och kollade på rocky, pappa ville kolla film och då är det väl klart att vi gjorde det. Jag är inget fan av rocky men jag kollade på filmen och skrattade faktiskt tsm med honom som om det var första ggn jag såg den. en vecka senare så fanns pappa inte mer, 25 juli tog allt slut. mitt liv med, för nu va ja nere på noll. äcklad av mig själv och totalt krossad så flyttad jag tsm med min då bästa tjejkompis till norge. Det fucka ur. Redan efter 1 dagen kunde man känna att det inte skulle funka. Vi hade bestämt att vi skulle kolla på en ny fin lägenhet tsm med 2 andra tjejer och vi fick den faktiskt, jag skulle stå på kontraktet. Jag började komma tillbaka till glädje. Dagen innan jag skulle träffa mäklaren och skriva på så kom bomben, hon skulle inte stanna och jag som sällan blir arg spårade. Jag hade aldrig sagt så mycket elaka ord i hela mitt liv till en person ( ber om ursäkt för det) men jag kände mig så sviken.. Att komma tillbaka efter pappa och sen få en smäll i ansiktet och nu bli lämnad själv i ett nytt land i en ny stad utan jobb och inga vänner. Jag rasade ner.. Det barnsligaste jag gjort i hela mitt liv var att gömma hennes saker för att hämnas när hon skulle flytta hem, jag blev självklart anklagade för att ha snott dom.. men så var det inte. Jag skickde allt på posten. efter att ha tvättat allt trots att inget var smutsigt. Ångesten för att jag betettde mig så barnsligt förtjänar jag, omoget gjort men fan va arg jag var och jag kände mig så jävla sviken. SÅ , förlåt. Efter att nu stå ensam med ingeting utom en lägenhet på 7000 :- i hyra och som tur va nu fått jobb så kände jag mig fortfarande helt dömd av världen. Vafan skulle jag göra? Kunde ju inte flytta hem, ge upp när jag lovat pappa att jag skulle göra han stolt? Sen kom Martina. lifesaver. syster. frugan. soulmate. allt. orkar inte dra hela den historien men hon räddade mitt liv här och är utan tvekan en av dom bästa personerna jag träffat i hela mitt liv, jag älskar dig! så från då till nu. Jag började väl träna lite igen men kom aldrig riktigt tillbaka till mina 60 kg cp super fit. Hur jag än försökte så förlora jag mot mitt nya slöa jag. fan. Försökte med fitnessfighten.. klarade 2 veckor sen drog vi på 5 veckors resan. Här blev det ju inge vidare träning heller. När jag kom hem till sverige efter detta och får höra från den personen jag vet aldrig skulle ljuga för mig att nu syns det ordentlig lisette, då fick de räcka.. Det var i april. Det har alltså tagit ända tills nu 1 JULI att jag ska anmäla mig igen och nu klara detta . Jag ska tillbaka till mitt gamla jag, med start idag. Tack för mig. nu kör jag.

Så ja, nu är jag då vaken.. för jag skulle gå upp & träna , men nej - palla EJ det.
Orkar ej gå runt & se ut som ett vrak resten av dagen för jag har sovit piss dåligt och drömt massa skumt skit som jag knappt vill prata om. Ush...

Har en L Å N G dag på jobb framför mig.. och förhoppningsvis e jag glad runt 23 ikväll, så tar en liten löprunda då. Hoppas jag kan peppa mig själv nog till det då..

Vet ju vad jag själv tycker om mig själv för tillfället, shrek mode nästan. ush.

Vissa säger att jag jobbar för mycket, det gör jag också.. men förståelsen kommer vara extrem när jag står i en sagovärld i USA och hoppar runt i dimman till musik som går rätt in i hjärtat.

3 månader.. kom nu .

Ibland slår det en SÅ hårt i ansiktet varför man en gång funderade på att flytta från början, västerås för i helvette... Sluta. Jag gillar faktiskt staden jag komer ifrån, den har sin charm. Så har även invånarna, ^^... skulle kunna bli jordens största Big Brother.. Vissa har helt enkelt fötterna på jorden, andra jobbar på det & vissa går på händerna .. digg. Egentligen bryr jag mig inte.. men jag gillar att averagera mig utan att ta ut det på någon annan. Om det är nått jag har lärt mig så är det att det är viktigt att hålla saker hemliga om man lovat, så länge det inte skadar någon på något sätt. Kanske fler skulle tänka så.. Trots allt detta så är det alltid lika skönt att komma hem :)!

LEDIG! seriöst, vad hände där`? .. skönt för imrn e de dubbelkör. 10.00 - 17.00 Strand 18.00-?? St. Lars <3 Mitt andra jobb som jag har i tillägg, bästa stället i världen lätt. OM jag kunde få heltid där så skulle jag ta det.. Där kan man va helt sig själv, jobba i vilka kläder man vill & allt är inte så strikt som på Strand där tanterna sätter i halsen om man drar ett skämt ( ibland ) hejja Baerum... Alltså båda ställena e bra, viss skillnad bara. För att inte dra någon under kanten.. HUR SOM! Va ute & gick imorse 2 h min vanliga runda, idag trampade jag inte rätt in i en filminspelning som jag gjorde sist.. skämmigt men kul. Tror inte jag fick va med .. Såg nog för lite ut som en pirat eller nått. kom hem - kasta mig i duschen å drog på äventyr med min handikapp bror Vanja.. som lyckats pajja knät. FOTBOLLSKARRIÄREN sprack, i iaf 2 veckor. Hoppas du blir bra snart. Blev att jaga rätt på ett knäskydd så stackarn kan röra sig lite bättre och sen drog vi till Jensens å käkade, inte Fridays för en gång skull! Planer ang fredag disskuterades & låter som det kan bli N A J S ! Nu blir de sängmode i 2h sen ska jag plåga mig iväg till gymmet . HEJS. Min arm har snart läkt ! <3

Strandrestaurang, mitt jobb - mitt andra hem typ . Att jobba där är en upplevelse och jag kommer aldrig någonsin kunna glömma något av det som hänt här, allt är liksom så bra. Jag har riktiga bajs dagar där jag i princip hatar allt och vill ligga hemma i sängen å GRÅTA och aldrig mer jobba eller göra nått! Men så fort man kommer hit så är det alltid något som får en att skratta. Från permobiler till elaka hemmafruar som ska se till att man får sparken för att man serverade deras kaffe på fel sätt, kärringar. Men det är detta som gör allt, att ingen dag e den andra lik! Ingen aning om hur många timmar om dagen man ska jobba är det som är lite segt, men brukar för det mesta landa på allt mellan 10 - 14 h haha.. Normal arbetsdag sådär <3 Om jag någon gång åker tillbaka till Norge och hälsar på så är det hit jag åker först, det var här jag började växa otroligt som person. För vill man så får man ansvar, jag vill och jag fick massor! Allt är inte en dans på rosor varje dag, men innerst inne gillar jag stället. 2,5 månad kvar nu.

Packar väskan för att ( allvarligt talat) tro det eller ej åka tillbaka till Norge en sista gång, EN SISTA GÅNG? trodde aldrig den här dagen skulle komma, att jag varit här och slitit i ett år med alla motgångar i bakfickan. Skulle vilja berätta hela historien om hur & vad som skett på vägen men det tar jag en annan gång, nu vill jag bara njuta för stunden av att jag aldrig mer ska sitta på swebus. Mamma släppte av mig på Västerås Station och det började väl rulla in lite fler bilar som uppenbarligen också skulle vidare på någon form av äventyr. Kikade väl inge närmare på de här personerna, förutom en .. En kille som jag kände igen men ej kunde koppla, så whatever blev ett faktum. Står i kön för att gå på bussen . - Lisette? Ja det var killen jag kollat på som alltså visste vem jag var, det var mattias esberg .. en dude jag inte sett på ett BRA tag. Han skulle lämna av två tjejpolare som skulle till Norge för å söka jobb. Bussen från stockholm e SVINFULL! och att få en egen plats med 2 säten så man kan sova skönt gick ren till helvette, men hamnade längst bak bredvid någon skön lirare så de fick funka.. 6 h senare landar vi på Bussterminalen på Grönland, blä Welcome back ! På med solglasögen , luva & keps. Låt ingen se mig snälla... Men min osynlighetskupp förstördes när jag så de två "tjejpolarna" stå helt förvirrade - dom hittade ej ut eller till var de skulle. Snälla som man e så fick man ju aggera guide, nu borde min karma ha höjts lite. Väl hemma va det rådeck, sova 2 h & tillbaka till jobbet. Jag hatar inte att vara här - jag längtar bara hem så mycket!

Hjälpte mamma flytta över lite bilder från telefonen efter deras resa / besök till norge & lilla mig.

Har mina små perioder, perioder då jag får för mig att jag skulle skriva en bok om mig själv. Kunna berätta för hela världen om vilket coolt liv jag har, sen inser jag att så jävla coolt kanske det inte är. Drömmen går i kras. Hur som, jag gillar att spontanskriva då & då.. Ibland ( om jag vågade) så skulle jag nog kunna vara "dampig" nog att videoblogga om allt jag känner ock tycker. Dessvärre skulle jag få FÖR mycket skit om jag sa allt jag tycker, hjärnan & tycket går nämligen på högvarv ibland. Nog om detta, annars spårar det innan det ens börjat. Jag har varit i sverige - hemma / västerås nu i en vecka.. skönt & jag vill faktiskt inte tillbaka till norge mer nu, less som fan & det märker jag på mig själv. Förr ( i början ) så tyckte jag att jag va så cool varje gång jag åkte tillbaka, nu vet jag att jag bara är en i mängden, samtidigt som jag faktiskt är en av dom som bröt sig loss från mängden. " Den som inte nöjde sig" .. Börjar liksom se annorlunda på det nu, tröttna på att bo i en resväska & inte ha en fast punkt någon gång. Samtidigt som jag inte vill ha en fast punkt, för då blir jag uttråkad.. vet en enda sak som skulle kunna få mig att stanna på samma ställe en längre tid - Om jag blev TOTALT jätte kär. Like hell... Ibland undrar jag varför jag blev såhär, det gör tydligen mormor också.. haha. Har hur som helst fått gjort det mesta jag behöver här hemma för att kunna fokusera till 100% på jobb och att bara maxa in cash när jag åker tillbaka till bajsnorge en sista gång. spara - träna - jobba - åka hem! Fan va jag bara vill något annat nu, men snart så.. jag har ett fantastiskt år framför mig & det är därför jag orkar tror jag. Jag önskar du kunde se mig nu pappa, jag kan ärligt säga att jag själv är stolt över mig själv & då vet jag att du med är det. Jag lever verkligen ut, kanske lite för mycket ibland. ( och? ) lägger i en växel till nu, den sista jag har.. snart ett år senare är jag klar! Det trodde jag aldrig.

Att jag åker om 4 h och 45 minuter gör att min mage spårar ut! Är så nervös och jag har nog blivit bästa kompis med coffes paradis ask, något jag lär få ångra.... :(!

Rummet e nu tömt och väskan är packad. 17 kg lätt är den! För att vara tjej och ha packning till en hel månad måste jag säga grattis till mig själv. Vad hände ? Jag lärde mig packa ....
Martina lär mig mycket (frugan) .

Wille kom hit idag ( frugans man) , märks på henne! Ögonen lyser, kärlek alltså.. ZzZzzz I Wish I'll find Mine one day.

https://cdn2.cdnme.se/3351501/7-3/pic_512d49a49606ee7068e243b1.jpg" class="image">

Vi käkade en fin liten hemlagad middag tillsammans :)!! Kyckling - potatisgratäng & en feeet sallad!
Många kul diskussioner uppstod även och jag har insett att jag tänker fööööör mycket och vet för lite och vissa saker ska man nog inte ens veta !

Kom nyss på att jag håller på att glömma mitt pass. Puss

Om några timmar är jag på destination 2 - NEW YORK !

Vilken dag, underbar har den varit. Vaknar upp idag på min lediga måndag och ser att solen skiner från en klarblå himmel, YES! Planen sedan dagen innan var att jag ooch frugan skulle dra och sola, det sket sig! Hon ville sova och jag drog ut på äventyr. Gled runt i min snygga outfit som jag valt idag, den kändes riktigt bra ! en riktig mig stil. Jeansväst-stor halsduk-dr martens- brillor och skinnjacka! ÄLSKAR ATT VÅREN ÄR HÄR!!!! Gled runt lite på stan och handlade väl de jag tyckte att jag behövde ha! Om det nu var så.. Blev underkläder - vilket jag skulle ha Jeans shorts - vilket jag "ville" ha En dum tröja från hm som kostade 30 kr - som bara åkte hem för den va fin och billig! Frugan fick den. Försökte för allt i hela världen hitta Vero modas byxor med ENBART dragkedja i rumpan, men dom görs ju tydligen inte.. Tycker kanske att de kunde va något som ingick i deras bas sortiment, för ja vet att de är fler som gillar dom liksom! hur som helst så efter glid på stan så blev det en färd hem och plocka upp frugan för att dra på middag, vi hanmade på vapiano! Det var INTE allt vad jag trodde, trodde de skulle vara i klass med mitt jobb på fancy fronten? Men ja hade fel. MEN jag gillade det. Började snacka med hon som lagade min mat osv för hon "kände igen" min dialekt.. Visade sig att hon va 91a också, från värtsrås och att vi hade gått på samma skola. Dessutom så hade hon gått i samma klass som min kusin ! Världen är liten . #jagärlisette