En hel dags resande

06.30 som sagt, vi står vid kajen till båten som ska ta oss till Turbo ( en annan stad i Colombia ) vart ifrån vi ska åka vidare till Catargena ( Colombias flygplats)

Dagen började med 2,5 timmes båt tur i en liten båt för 10 pers men eftersom dom lägger pengar på så konstiga saker här så hade båten 3 st 200 hästkrafters motorer bak.

Dessa motorer var visserligen väldigt moderna och fina, men att sätta dessa på båtar som håller på att sjunka? Hm:.. Men som sagt : detta land vill ha det " senaste " och köper det som är "flash " och skiter i att allt annat förfaller.

När vi står och väntar i kön till båten är den en kille som upplevs extremt störig och som bara vill sitt eget bästa, ville typ putta han i vattnet. Fördommar...

Båten som vi åkte med var som tur va bra och färden gick smärtfritt, tills vi kom till Turbos hamn.
Här stod det militärer med feta feta vapen och såg väldigt sugna på att skjuta. Den mest kaxiga killen som börja tjata om allas pass blev sedan " mes förklarad"
Hans vapen saknade magasin... Haha. Och där gick han som kungen själv och ville skrämmas... Mupp.

Vi fastnade i passkontrollen ett tag för en på båten hade någon form av kopia på sitt pass .. Men det gick bra.

Vi körde vidare och in i hamnen, stanken var sjuk. Åter igen " slumdog millionaire" typ så känns dessa ställen.

Men folk är hjälpsamma om man försöker ( inte alla, men vissa)!
När vi skulle av båten stod det fullt med folk på hela bryggan som började skrika och dra i våra saker.,. Helt sjukt och här behöll jag min luva på.
Fel ställe att vara blond på helt enkelt.

Hittills har jag verkligen inte sett en annan blond.

Att hitta en buss som kunde ta oss vidare till busstationen var inte lätt... Men det fixade sig tillslut .
Den stötiga duden var med denna gång med.

Inpackade i bussen så ville jag bara sjunka genom golvet.
Trångt - ont av all transport - killen bredvid vanja har stånd - och han kan inte sluta äta glass som han sög av någon.

5 timmar av detta och endel konstiga stopp på vägen sen var vi framme.

När vi fick tillbaka väskorna hade som bytt färg till sand.

Haha..

Hungriga som djur står vi som fån på bysstationen ,. Var ska vi?

Här kommer stötiga duden. En helt UNDERBAR person <3 visade det sig.

Han kunde engelska till och med så vi slog oss ihop . Käkade lunch tillsammans och nu sitter vi i vår egna minibuss utan svettiga colombianer.
Vi hyrde helt enkelt en egen, fördomar är dåligt.

Frederico är grym. Snart är vi i Miami !